Beslut, direktiv och förordningar från EU är bindande och skiljer sig från varandra. Ett beslut kan vara riktat mot individer, myndigheter, organisationer, företag samt länder som är medlemmar i EU. Förordningar ska bli tillämpade direkt och går att jämföra med nationella lagar. Ett exempel på en förordning är GDPR, som gäller inom samtliga EU/EES-länderna. I Sverige ersatte denna EU-förordningen personuppgiftslagen.
Beslut, direktiv och förordningar är bindande
Ett land får inte omformulera förordningar eller anpassa dem efter den nationella lagstiftningen, såvida det inte uttryckligen framgår annat. Detta är dock möjligt när EU ger direktiv, eftersom direktiv är riktlinjer och består av de resultat som EU vill att medlemsländerna uppnår. Därför får länderna skapa egen nationell lagstiftning och vidta egna åtgärder, för att uppnå målen som framgår i direktivet.
Beslut är bindande och kan vara riktade mot en enskild person, medlemsstat eller gälla generellt för olika personer. Exempelvis kan Kommissionen ta ett beslut som riktar sig till en grupp individer, som enbart blir bindande för dessa personerna.
Från ekonomi till politik
EU handlade först om ekonomi. Därefter har det blivit utvecklat och idag är det också en politisk union. De arbetar med allt från miljöfrågor till mänskliga rättigheter. Genom att länderna skulle utveckla ett närmare ekonomiskt samarbete. skulle risken för konflikt vara mindre. Detta var en av grundtankarna när det kom till att skapa fred i Europa inför framtiden.
Det var sex länder som grundade samarbetet och därefter har många fler också blivit medlemmar. Från en början hette det Europeiska ekonomiska gemenskapen vilket hade förkortningen EEG. År 1993 byte de namn till Europeiska unionen, alltså EU.
