Rättsakter som är bindande eller icke bindande
Det finns rättsakter som är bindande eller icke bindande. Båda har en viktig roll inom EU. Länder, företag och privatpersoner som inte följer bindande rättsakter kan få konsekvenser. Nedan kan du läsa mer om olika rättsakter som är bindande eller icke bindande.
Sekundärrättsliga akter som är bindande
Sekundärrättsliga akter som är bindande är förordningar, direktiv och beslut. De sju (7) kategorier som det går att dela in EUs rättskällor är följande:
Dessa 3 första kategorier av rättsakter går att placera i följande hierarki:
– Primärrätten
– Sekundärrrättsliga lagstiftningsakter
– Andra sekundärrättsliga rättsakter
Dessa nedanstående 4 kategorier går det knappt inte att placera i en hierarki:
– Internationella överenskommelser
– Allmänna rättsprinciper
– Praxis från EU-domstolar
– Rättsakter som inte är bindande
Förordningar
När en förordning blir antagen och börjar gälla, gäller den för alla länder som är medlemmar i EU och är bindande. Det går att likställa en EU-förordning med en nationell lag, eftersom de fungerar på liknande sätt.
Med andra ord finns det regler som ska följas och någon som bryter mot en förordning kan ställa inför rätta av en nationell domstol. Det kan vara en myndighet, ett företag eller en privatperson som bryter mot förordningen och därmed får konsekvenser. Ett land som är medlem i EU behöver inte anpassa sin egen lagstiftning, eftersom förordningen börjar att gälla som den är utformad och formulerad i sin helhet.
Det är inte tillåtet att skriva om en EU-förordning. Med andra ord får inte ett land i EU skriva om en EU-förordning till en nationell lagstiftning. EU publicerar alltid EU-förordningar i deras officiella tidning och vid publiceringen börjar den att gälla. GDPR är ett exempel på en EU-förordning som gäller för alla länder inom EU/EES-området.
Direktiv
När EU upprättar en förordning, får det direkta resultat eftersom den börjar gälla omedelbart. Till skillnad från direktiv, som utgör olika resultat och mål som staterna ska uppnå genom att anpassa och utveckla egna nationella lämpliga lagar. Därmed kan det ta längre tid att uppnå resultaten som eftersträvas, eftersom det är en process att göra det. Däremot finns det ändå flera fördelar med direktiv. Exempelvis ger det större flexibilitet och möjlighet för länderna att anpassa lagarna efter sin egna situation.
Båda direktiv och förordningar kan ge samma resultat, om de blir implementerade på rätt sätt. Men dessa är två olika tillvägagångssätt som fungerar olika bra i olika situationer.
En fördel för länderna i unionen när det kommer ett EU-direktiv, är att de kan anpassa nationella lösningar för att uppnå resultatet, till skillnad från förordningar som inte ger något sådant utrymme.
Däremot kan unionsförordningar bli utformade så att länderna kan komplettera EU-förodningen med nationell lagstiftning. Det är inte ovanligt att länderna i EU är sena med att genomföra EU-direktiv.
Beslut
Ett beslut är riktat till specifika juridiska personer, fysiska personer eller ett visst EU-land och är bindande för den eller de som beslutet riktar sig till. EU kan rikta beslut till enskilda länder i unionen, vilket skiljer sig från EU-förordningar. EU-förordningar riktar sig istället till alla medlemsländer i unionen, men båda är bindande. Det är oftast EU-rådet eller EU-kommissionen som fattar beslut.
Icke bindande rättsakter
Rekommendationer
Rekommendationer är en rättsakt som inte är bindande och innebär att EU-institutionerna kan framföra åsikter samt föreslå lämpliga åtgärder.
Yttranden
Yttranden är en annan rättsakt som inte är bindande.