principer och fördrag inom EU

Det finns principer och fördrag inom EU som unionen utgår från vid sitt arbete. Dessutom har de blivit utvecklade genom åren och utgör en viktig grund. Nedan kan du läsa om några principer och fördrag inom EU.

Beskrivning av några fördrag

Unionsfördraget

I unionsfördraget framgår de grundläggande värdena som EU har och arbetar med. I fördraget står det bland annat vilka befogenheter som unionen har fått från medlemsländerna för att kunna uppnå sina mål. 

Med andra ord bygger makten som EU har på de befogenheter de fått, eftersom de inte får handla utanför det. Om så sker kan unionen, likt medlemsländerna, ställas inför rätta i EU-domstolen

Funktionsfördraget

EU har i vissa fall exklusiv kompetens och i andra fall delad kompetens. Med andra ord har unionen i vissa fall exklusiv rätt, som exempelvis när det gäller att ingå internationella handelsavtal, medan de i andra fall delar på rätten med medlemsländerna. Detta står reglerat i funktionsfördraget.  

Det är funktionsfördraget som har gett EU stora befogenheter att upprätta bindande lagstiftning. Länderna som är medlemmar i unionen måste vidta åtgärder i sin nationella lagstiftning för att genomföra det som står i de bindande rättsakterna. 

Exempel på områden där EU har exklusiv kompetens är:

– Fiskeripolitiken 

– Tullunionen 

– Konkurrensregler i EU 

Exempel på områden där EU har delad kompetens: 

– Jordbruk

– Energi 

– Miljöskydd 

Fler fördrag

Maastrichfördraget trädde i kraft 1993 och därefter bildade länderna som var medlemmar i den Europeiska gemenskapen (EG) den Europeiska unionen (EU). 

Några andra viktiga fördrag är Lissabonfördraget som trädde i kraft 2009, Amsterdamfördraget som trädde i kraft 1999 och Nicefördraget som trädde i kraft 2003. 

Principer och fördrag inom EU

Beskrivning av några principer

Subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen

Två viktiga principer från unionsfördraget som EU måste ha i beaktande när de ska vidta åtgärder är subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen. 

Den förstnämnda principen handlar om att EU enbart ska vidta åtgärder om resultatet från åtgärden kan bli uppnått bättre genom unionen än medlemsstaterna. 

Proportionalitetsprincipen handlar istället om att åtgärderna ska stå i proportion till det som är nödvändigt för att uppnå målen som står i fördragen. 

Principerna har ett samband och är lämpliga både inom judiciella och politiska beslut. 

Subsidiaritetsprincipen

Kort sagt handlar subsidiaritetsprincipen om att unionen inte ska vidta åtgärder om medlemsländerna själva kan göra det och uppnå samma resultat. Men denna princip är dock inte tillämplig när EU har exklusiv kompetens, eftersom länderna inte får fatta beslut som de gett befogenhet till EU att ha exklusivitet. Exempelvis inom tullunionen och fiskeripolitiken. 

Kort sagt är tanken att om ett beslut kan fattas på en lägre nivå, ska inte det behöva gå till en högre nivå. Denna princip har en särskild betydelse vid arbetet med att stifta lagar, eftersom det i vissa fall kan vara bättre när det sker på nationell nivå. 

Proportionalitetsprincipen

Åtgärderna som EU vidtar, ska vara baserade på målen i fördragen och de får inte gå utöver vad som är nödvändigt i förhållande till målen. Exempelvis när unionen ska stifta nya lagar. Vid sådana fall får inte lagarna vara för betungande i förhållande till vad som ska bli uppnått med lagen. Därför måste det råda en balans. Principen har en viktig betydelse vid lagstiftningsarbetet som unionen arbetar med. 

Legalitetsprincipen

Beslutsfördelningen i enlighet med legalitetsprincipen går att dela in både externt och internt. Institutionerna ska respektera de olika befogenheterna som de har, vilket är den interna delen. Den externa delen handlar om att EU enbart ska verka inom de områden som de har befogenhet att verka över i enlighet med de fördragen som finns.